thetossmaster

Mycket tisslande och tasslande fick Notus att slå upp ögonen. Där stod de båda pojkarna från dagen innan, fullt påklädda och rättade till sina kragar en sista gång innan de vände sig mot Notus där han låg i sängen.

“God morgon, du måste vara Notus Prometheus eller hur? Jag heter Mikael Blerrway och detta är Rem Roger” sa den killen med svart hår och vänliga blåa ögon.

Notus såg på killen som var Rem han hade röd sprakande hår och ljusblåa ögon som såg lite vilda ut.

“Ja det är jag som är Notus” sa han med ett leende på läpparna för att låta trevlig.

Det var fortfarande mörkt ute, Notus skyndade sig upp ur sängen då han såg att klockan var 06.00 snabbt drog han på sig sin nya uniform med svarta byxor, svart kavaj, röd skjorta och en svart slips. Han hade även ett sigill i guld som föreställde ett kors med två vingar av vitt guld på, som var på varsin sida av korset för att det skulle se ut som om korset flög.

Det som var tur var att vampyrer låg långt framför människor i utvecklingen av olika uppfinningar så Notus tog fram en liten tub med vätska ur väskan som han droppade lätt i båda ögonen och blinkade ett flertal gånger så det skulle täcka hela ögonen innan han torkade av dom med en satinnäsduk. Vätskan var ett skydd mot solen så de inte skulle göra så ont att vara ute på dagen. Han öppnade ögonen och såg på de båda killarna som stod och väntade på honom i dörröppningen. De tre pojkarna gick iväg för att hinna till morgon bönen (vad det nu var för fjantigt påhitt). De svängde höger två gånger sedan rakt fram i en fyrvägkorsning av korridorer sedan en till sväng åt höger sist in genom en stor dörr som ledde in i kapellet. Där halva skolan redan hade samlats på golvet framför en av bröderna och en stor staty av Jesus Kristus. Notus ryste men följde efter Mikael och Rem som satte sig långt bak i rummet vilken Notus var tacksam för. Precis då de hade satt sig ner kom en till drös med pojkar och efter dom så gick broder William från kvällen tidigare fram till dörren och stängde den tyst efter de sista pojkarna som nu också hade intagit sina platser på golvet. Efter att sorlet av röster hade lagt sig så tog brodern som stod framför alla till orda.

“God morgon mina underbara barn, herren hälsar er välkomna till en ny dag i era vackra liv. Som de flesta har hört så har vi fått hit en ny elev till skolan han anlände inatt då ni alla sov. Hans namn är Notus Prometheus, Herren förlåt honom för hans ondskefulla namn! Alla vet att Prometheus var en ond man som har förpestat våra mänskliga liv här på våran jord! Men du är mycket välkommen här mr. Prometheus” sade munken och bugade lätt innan han fortsatte.

“ Mitt namn är broder Arthur och jag är övermunk på denna skola med andra ord kan du kalla mig rektor eftersom det är jag som styr och ställer här. Ingen på denna skola uppför sig illa eller bryter mot någon av de 10 budorden och några andra regler som vi har lagt till, alla står innanför ytterdörren gå gärna dit och titta igenom dom eftersom om någon skulle bli påkommen med att bryta mot någon av reglerna är det ett allvarligt straff som väntar. Men nu ska vi vara glada och inviga denna underbara dag med en psalm som står på tavlan där borta” avslutade broder Arthur med och pekade bort mot väggen som var två meter ifrån honom.

Där stod det flera siffror och plötsligt började alla sjunga i den stora salen ingen hade en bok att läsa i eftersom de flesta kunde låten även Mikael och Rem så Notus satt och lyssnade utan att öppna munnen och sjunga en enda ton. Efter detta blev det flera psalmer och lite predikan från broder Thyron som han hade presenterat sig som. Han hade även sagt att det alltid var han som predikade på morgonen och att det var andra bröder som predikade på gudstjänsten som ägde rum varje kväll. Allt snurrade runt inne i Notus huvud, vad gjorde han här! På ett ställe som det här! Hade hans far vetat om att det var fullt med munkar och andra Godtroende idioter här? Varför skulle Zenit skicka sin son hit? Till ett sådant här stället, det är ju helt sjukt.

Men det var kanske just därför som de faktiskt skickade hit honom så att vi inte skulle kunna lista ut vart han var! Efter några sekunders tänkande skakade Notus bara på huvudet och började lyssna på broder Thyron då han predikade på om hur underbar herren var. Efter en sista psalm avslutade broder Arthur morgonbönen med ett varmt leende och sa

“Amen, mina kära barn. Sprid nu er glädje till omvärlden och ha en underbar dag”

Notus tyckte att han nu hade fått tillräckligt av allt Gudstjafs nu, så efter bönen gick alla bort mot matsalen där frukosten serverades. Mikael och Rem gick direkt till sina platser och de vinkade till sig Notus som stod vid ingången och såg förvirrad ut. Han satte sig mitt emot hans nya kamrater och innan man fick börja äta så började broder Arthur att be

“Gud fader, vi tackar för denna frukost som du så vänligt har skänkt oss, Amen”

Sedan började bestick klirra och alla pojkar började tävla om att få de största brödbitarna. Notus såg hur all mat snabbt försvann från alla korgar, där satt han och kunde höra sin egen mage kurra av hunger så om han inte skyndade sig så skulle han snart inte få någon mat. Men han var för sen all mat var slut, det fanns inte ens en liten brödsmula kvar i korgarna. Allt vatten var slut men alla pojkar som satt kring borden såg fortfarande hungriga ut. Helt plötsligt öppnades en av sidodörrarna och det började strömma in flickor från alla håll och kanter bärande på brickor och korgar fyllda med mat. Notus såg sig omkring och förstod varför alla pojkar hade ätit som galningar, det var detta som de hade väntat på. Flickorna hade bruna klänningar och ett vitt förklä, alla hade hästsvans och hade sina huvuden böjda då de sträckte fram korgarna för att ställa ner dem på borden framför de paralyserade pojkarna. Notus såg en flicka som kom gående mot dem, han såg också då en kille från bordet bredvid sträckte fram benet så hon skulle trilla vilket hon gjorde med det samma, hon föll hårt mot golvet men Notus var snabbt framme vid henne innan hon slog i marken och fångade henne i sina starka armar hon halvt låg på honom då han försiktigt öppnade ögonen igen. Hon låg där med en stor hårman av rött virrvarr som var i toviga lockar, hon slog förskräckt upp ögonen och mötte Notus blick. Hennes ögon blev tre gånger större och så snabbt hon kunde var hon uppe på fötterna igen och borstade bort smuts från förklät och mumlade försiktigt förlåt innan hon snabbt kilade därifrån och lämnade Notus liggande på rygg på golvet. Rem kom fram och sträckte fram handen mot Notus som tacksamt tog emot hjälpen och reste sig upp, borstade av byxorna och återvände till sin plats. Alla andra i matsalen såg på honom med föraktfulla ögon.